Amaranter

I år har jag upptäckt denna härliga växt på riktigt. Egentligen ville jag ha den för att den är så snygg. Den skiftar mellan grönt och purpur och det gillar jag. Sedan kommer långa purpurfärgade ”blomkorvar” som är supersnygga i samplanteringar. Dessutom är den ju ätbar! Nu har jag lärt mig mer om denna spännande växt som jag tänkte dela med mig av.

Amarantus tricolor

De späda bladen kan användas i kalla såser och sallad och innehåller mineraler och vitaminer. Framför allt vitamin A. Smaken är mild, lite nötig och fräsch. Tydligen kan man även äta stjälken men det har inte jag testat eftersom jag gärna vill ha kvar växten.  Sedan kommer de härliga blommorna och då är inte bladen så goda längre.

Frön från amaranten.

Den nya upptäckten för mig i år var att blomkorven är full av små användbara frön.  Det var en av mina gäster på öppna trädgården som uppmärksammade mig på detta. Hon ville ha några frön från växten och utbrast: – De ser ju ut som quinoa. Kan man äta dessa? Då fick vi ju googla och jösses vad intressant detta var.

Wikipedia: ”Amarantfrö är ett frö med lågt GI-värde som är nära besläktat med quinoa (en annan amarantväxt). Amarant kan med fördel användas till gröt eller malas till mjöl för bakning. Amaranten växer som högvuxna, bredbladiga plantor som var och en lämnar ifrån sig tusentals frön. Amarant har använts som gröda under lång tid, och bland annat omnämns grödan i ett antikt grekiskt verk – Aesopica. Grödan har som en av få grödor funnits både i Amerika och Eurasien. Aztekerna kallade den för huautli, men idag kallas den kiwicha. Den användes i ceremonier för aztekiska gudar, varför odlingen förbjöds i Mexiko. Hopiindianernas förkärlek för färgen röd, kommer av att den var enkel att framställa ur amarant.”

Svensk hälsokost.se: ”Amaranth eller amarant, är ett frö som är relativt nytt i livsmedelsindustrin men som är här för att stanna. Amarantfröna kommer ursprungligen från Sydamerika där de har en flertusenårig historia inom både matlagning och bakning. De frön som används som livsmedel är från vissa arter av amarantväxtsläktet, bland annat Amaranthus caudatus och Amaranthus cruentus, och fröna växer på buskar som ger ifrån sig flera tusentals frön.”

Jodå, det finns frön att köpa i affären, åtminstone i hälsokostaffären. Jag har en sort som heter amarantus tricolor ”Calaloo Red” och är väl inte den som nämns som lämplig för att odla som mat. Fröna är dessutom pyttesmå. Mina frön kommer jag att använda för att sätta nya nästa år. Den är ju ettårig men väldigt lätt att dra upp från frö och växer fort. Bra nybörjarväxt som blir både god och snygg!

Publicerat av

Efvas örter

Jag heter Efva Kinnerfors och vill förmedla kunskap om hur örter kan användas till mat, dryck, för hälsa och skönhet samt hur man sköter om och skördar dem. Jag håller föreläsningar och erbjuder workshops där ni själva tillverkar örtprodukter med handledning av mig. Jag är med i Svenska örtasällskapets styrelse sedan flera år. Det är en ideell förening som arbetar för att sprida kunskap om örter, deras användning och betydelse; förr, nu och i framtiden. För Örtasällskapets räkning har jag genomfört föreläsningar på bland annat Botaniska föreningen i Göteborg, på olika trädgårdsmässor runt om i landet och för slutna sällskap. 2016 avslutade jag en utbildning i fytoterapi som anordnades av Göteborgs örtmedicinska skola. Jag har också egna odlingar med grönsaker och örter där jag odlar helt giftfritt och använder örter för att stärka odlingarna och hålla ohyra borta.

2 reaktioner på ”Amaranter”

  1. Underbar växt! Nu dignar det av rävsvansar i rabatten. Men hur gör jag rent praktiskt med fröna? Jag hittar inga praktiska anvisningar kring beredning på nätet. De ska tydligen behandlas på något sätt (värme??) för att vara tjänliga. Vet du något om detta? /Katarina

  2. Hej Efva jag kanske kan få skicka dig ett foto på något sätt så du kan säga mig om det jag har är amaranth. Fått av grannen som inte heller minns och har mina både i krukor och i rabatter

Kommentarer inaktiverade.