Amaranter

I år har jag upptäckt denna härliga växt på riktigt. Egentligen ville jag ha den för att den är så snygg. Den skiftar mellan grönt och purpur och det gillar jag. Sedan kommer långa purpurfärgade ”blomkorvar” som är supersnygga i samplanteringar. Dessutom är den ju ätbar! Nu har jag lärt mig mer om denna spännande växt som jag tänkte dela med mig av.

Amarantus tricolor

De späda bladen kan användas i kalla såser och sallad och innehåller mineraler och vitaminer. Framför allt vitamin A. Smaken är mild, lite nötig och fräsch. Tydligen kan man även äta stjälken men det har inte jag testat eftersom jag gärna vill ha kvar växten.  Sedan kommer de härliga blommorna och då är inte bladen så goda längre.

Frön från amaranten.

Den nya upptäckten för mig i år var att blomkorven är full av små användbara frön.  Det var en av mina gäster på öppna trädgården som uppmärksammade mig på detta. Hon ville ha några frön från växten och utbrast: – De ser ju ut som quinoa. Kan man äta dessa? Då fick vi ju googla och jösses vad intressant detta var.

Wikipedia: ”Amarantfrö är ett frö med lågt GI-värde som är nära besläktat med quinoa (en annan amarantväxt). Amarant kan med fördel användas till gröt eller malas till mjöl för bakning. Amaranten växer som högvuxna, bredbladiga plantor som var och en lämnar ifrån sig tusentals frön. Amarant har använts som gröda under lång tid, och bland annat omnämns grödan i ett antikt grekiskt verk – Aesopica. Grödan har som en av få grödor funnits både i Amerika och Eurasien. Aztekerna kallade den för huautli, men idag kallas den kiwicha. Den användes i ceremonier för aztekiska gudar, varför odlingen förbjöds i Mexiko. Hopiindianernas förkärlek för färgen röd, kommer av att den var enkel att framställa ur amarant.”

Svensk hälsokost.se: ”Amaranth eller amarant, är ett frö som är relativt nytt i livsmedelsindustrin men som är här för att stanna. Amarantfröna kommer ursprungligen från Sydamerika där de har en flertusenårig historia inom både matlagning och bakning. De frön som används som livsmedel är från vissa arter av amarantväxtsläktet, bland annat Amaranthus caudatus och Amaranthus cruentus, och fröna växer på buskar som ger ifrån sig flera tusentals frön.”

Jodå, det finns frön att köpa i affären, åtminstone i hälsokostaffären. Jag har en sort som heter amarantus tricolor ”Calaloo Red” och är väl inte den som nämns som lämplig för att odla som mat. Fröna är dessutom pyttesmå. Mina frön kommer jag att använda för att sätta nya nästa år. Den är ju ettårig men väldigt lätt att dra upp från frö och växer fort. Bra nybörjarväxt som blir både god och snygg!

Rödklöver, renfana och örtvandring

Havanna och jag tog en kort tur och hittade rödklöver inpå knuten. Den har jag inte sett förut och faktum är att jag hade beställt en påse torkad rödklöver veckan innan. Ibland ser man inte det som finns nära minsann. Här kommer lite mer om rödklövern. Johannesört och älggräs har jag skrivit om tidigare. Länk till filmen kommer längst ner i inlägget.

Rödklöver är en gammal kulturväxt som har odlats på våra åkrar som vall dvs mat till kossor och hästar. Den binder kväve och ger därför ett näringsrikt tillskott på vintern Det är även en viktig blomma för pollinerarna också eftersom den är så rik på nektar. För oss människor används klöverblommorna i te och färska i sallad eller på mat. De har en söt smak av nektaren. Som medicinalväxt har den använts allmänstärkande pga flera vitaminer och mineraler men också mot klimakteriebesvär. Klövern innehåller ett växthormon (fytohormon) som är likt det östrogen som finns i människor.


https://youtu.be/zvlU5enLPb4h

Örtvandring juni månad

Här kommer andra filmen om mig och Havanna på örtvandring. Ni kan läsa lite mer om mjölkörten längre ned i inlägget.

Inlägg om fläder och fläderchampagne kan ni hitta i förra inlägget eller här:
http://efvasorter.se/2019/06/27/tid-for-flader//

Åkerfräken har jag gjort två filmer om som ni kan hitta här: Youtubekanalen efvas örter.

Mjölkörten är intressant. Välkänd som en snygging som finns ute i det fria och ser ut som en trädgårdsblomma. Kallades rallarros då den växte längs järnvägen. Mjölkört är allmän i hela landet och växer gärna på sandiga marker men också på hyggen.

Den mjölkliknade växtsaften ansågs vara ett tecken på att den kunde öka mjölkproduktionen hos både kor och människor.  Te på bladen kan användas som mun- och gurgelvatten. Infusion lindrar blåsor i munnen.

Fröhåren har använts till garn och ljusvekar eller stoppats som fyllning i kuddar och täcken.

 Mjölkört innehåller höga halter av C-vitamin. De unga bladen kan ätas som sallad eller spenat och de 1-2 dm höga skotten kan kokas som sparris. Roten kan kokas, stuvas eller gratineras. Smaken är ganska besk, men blir bättre om man först förväller den, häller av kokvattnet och sedan kokar den i femton minuter.

Dill i växthus

Först en liten film om min fina dill i växthuset sedan kommer lite mer om dill och hur det gick med dillsaltet.

https://youtu.be/va-NDZ5vUgg

Dillen är svår att odla. Ibland går det bra och ibland inte. Det är svårt att veta var någonstans den ska ta sig. Jag brukar därför alltid ge rådet att så den lite överallt. Dels för att det bör vara gynnsamt någonstans så den tar sig men också för att den sägs stärka andra växter. I växthuset tar den sig bra tidigt på våren men inte när temperaturen är hög på sommaren blir den liten och klen.

Dillen togs troligen hit av munkarna men har varit viktig krydda och medicinalväxt i tusentals år. Egypterna omnämner dillen i papyrusrullar ca 1500 före Kristus. I medicinskt syfte används den som urindrivande men också kramplösande och för att lindra väderspänning. Både blad och frön används.

potatissallad med dilldressing

I mat använder vi den mest ihop med fisk och färskpotatis men prova på att hacka i den i vanlig sallad. En god dressing på olja, vinäger, dill och lite dijonsenap passar utmärkt till bönor, tomater, och potatis.

Hur gick det med saltet då. Jo, det blev väldigt bra. Jag tog lika delar salt och dill, mixade och lät det stå och dra i tre dagar. Sedan torkade jag i ugnen som vanligt på 50 grader i ca 4 timmar.

Samplantering örter och grönsaker

Kommer ni ihåg att mina favvotomater hade drabbats av sorgmyggelarver? Jag trodde det var kört men gjorde ändå ett försök och bytte jord. Det lyckades och de återhämtade sig. Nu står de stora och fina i växthuset ihop med sina bästa kompisar dill och basilika.

sjuka plantor
efter byte av jord

Stora, starka och friska

Dillen sägs stärka andra växter och basilikan ska stärka smaken hos tomaterna. Inte bara på tallriken utan även när de växer ihop. Detta kallas samplantering och handlar om vilka växter som mår bra av att växa ihop och vilka som inte ska växa ihop. Det finns inte så mycket forskning på vad exakt som händer mellan växterna förutom när det gäller kvävefixering , fosfor och kaliumupptag. Forskningen har visat att nästan alla växter samarbetar med svampar och bakterier för att få kväve och mineraler. Det sker ett utbyte mellan växterna och svamparna med kolhydrater och mineraler m.m.

Dillen sätter jag lite överallt bland mina grönsaker UTOM vid morötterna. De gillar visst inte varandra eller om det kanske handlar om korspollinering. Det är lite olika bud kring det. Däremot gillar gräslök och morötter varandra. Gräslöken ska förbättra både smak och tillväxt på moroten. All typ av lök håller också morotsflugan bort vilket är bra. Gräslöken ska däremot inte gilla att växa ihop med bönor och ärtor.  

Gurkört, både vit och blå

Gurkört växer över allt i mitt grönsaksland men när jag söker på nätet så kan jag bara hitta att de ska trivas med jordgubbar.  Både hålla skadeinsekter borta och ge bättre smak på gubbarna.  Eftersom de tar mkt vatten och näring så brukar jag dra bort dem just vid jordgubbarna. Ska nog sluta med det och se om smaken blir bättre (inte för att det är några fel på smaken nu). Gurkörten får växa på de flesta ställen i grönsakslandet eftersom humlor och bin älskar den.  Jag älskar den också eftersom den både är vacker och ätbar och dessutom god!

Isop med kålfjärilar

Vid mina kålväxter sätter jag gärna ringblommor och tagetes. Det är så snyggt med de orange blommorna till den mörka grönkålen. Jag har även planterat en liten häck med isop i grönsakslandet då de ska hålla kållarver borta men jag tycker att det var kålfjärilar i blommorna hela tiden så jag fick nog känsla av att de lockades dit av dem.

Det är ganska mycket att hålla reda på när det gäller samodling men det är kul att pröva sig fram för att se vad som fungerar. Det var så jag började intressera mig för örter från början. Örter och grönsaksodling är fortfarande min största intressekombo.

Årets ört blev Maskros

Årets ört röstades fram och utsågs på trädgårdsmässan Nordiska trädgårdar förra helgen. Det blev Maskros som vann över de nominerade mjölkört, björnrot, kryddtimjan, och kungsmynta. Det är svenska örtasällskapet som nominerar örter och håller i omröstningen.

Visst blir man galen då de tar över gräsmattor men det är en väldigt fin ört egentligen. Man kan både äta den och använda den för hälsans skull.

Unga småblad kan användas i sallad (om man täcker dem med tex en hink, så blir de mindre beska). Bladen är rika på A- och C-vitamin. Blomkorgarna, särskilt knopparna, är ätbara, stek med lite lök och kryddor. Rötterna, som är kolhydratrika, kan användas i soppor, stuvningar m.m. Skala och koka rötterna i ca 20 minuter, så blir de mindre beska. Av blommorna kan man koka maskrossirap och maskrosmarmelad. Man kan också göra vin på de gula blomställningarna

Som medicinalväxt har den varit känd länge och har använts mot en mängd olika besvär. Främst är det blad och rot som används. De innehåller bitterämnet taraxacin som verkar aptitstimulerande. Roten stimulerar produktionen av matsmältningsvätskor från bukspott, galla och lever.  Den används även vid mag-tarmkatarr, förstoppning, högt blodtryck, eksem, hudproblem.

Maskrosor är utmärkta biväxter med värdefull nektar och pollen.

Enligt wikipedia kommer det svenska namnet maskros av att det ofta sitter små svarta tripsar i blomman och användes första gången 1802 i boken Svensk botanik. Tidigare svenska namnformer (från början av 1800-talet) är Lejontand, Smörblomster, Skallnacke, Munkhuvud, Kopiss och Äggblomster. I flera europeiska länder heter växten lejontand med anledning av de flikiga bladen, exempelvis norska: Løvetann.