Varje år fördjupar jag min kunskap i en- två örter. I år blev det pors som jag faktiskt inte har använt förut. Jag har fått för mig att den är besk och illasmakande men så fel jag hade! Smaken är djup och lite söt. Svårt att beskriva faktiskt. Doften är i mitt tycke fantastisk. Den doftar mustigt, kryddigt och skogigt som tall men också lite som åbrodd dvs coca-cola.
Det började med att jag plockade pors för att ha i mina kransar. Jag var ute och samlade material när jag fann porsen vid en sjökant. Den växte i mängder och markägaren sa att jag fick ta hur mycket jag ville. När den har etablerat sig sprider den sig ganska friskt. Den gillar fuktiga skogar och kärr. Så fort man rör den avger den sin starka doft så det är lätt att känna igen den. Porsen blommar i april-maj men bladen som man främst använder kommer senare och kan skördas ungefär till augusti.
Porsen växer vid sjökanten
Det blev många kransar! Som torkad finns doften kvar och bladen är hyfsat fina ändå. Därför är den perfekt att ha inomhus för väldoft. Jag blandade med lin vilket blev väldigt fint. Till höstkransarna blandade jag med rönnbär och de är så fina som bordsdekoration nu till julbordet.
Katten inspekterar de nya kransarna
Porsblad används som krydda i mat och dryck, framförallt brännvin och öl. Av pors bryggde man tidigare en rusdryck som kallades porsöl. Jag har nu gjort en blandning av pors och nypon som blir en smakrik och god snaps. Den kallas Strandgöken. Den är nu en av familjemedlemarna i mitt gökbo. Där finns sedan tidigare Muntergöken, Frökengöken, Friskusgöken. Du kan beställa mina snapskryddor via mejl eller sms. Läs mer om dem i butiken på www.efvasorter.se. De säljs även i Eskekärrs galleri och hantverksbutik.
Häng knippen av blad eller blommor i fönster, skåp och i lådor för bättre doft och för att hålla insekter borta. Du kan också gnida in bladen mot huden för att hålla myggen på avstånd. Bladen har starkare lukt är blommorna. Pors innehåller bakterie-, svamp och insektsdödande ämnen och har därför länge använts inom folkmedicinen, främst mot mag- och hudåkommor. Bladen färgar alunbetat ylle gult.
Nu exploderar det i naturen och det är väldigt mycket primörer som kan plockas nu. Nässlor och ramslök är först ut och det har jag både skrivit om på bloggen och gjort filmer om tidigare. Ni hittar även filmer från mina vandringar med hunden Havanna där vi i varje månad visar vad vi plockar i skogen. Ni hittar filmerna på min youtubekanal Efvas örter eller gör en sökning på aktuell växt+ Efvas örter så får ni fram allt.
I år blommar häggen så otroligt mycket så det gäller att plocka innan det har blommat över. Det är en kort blomning. Jag gör saft av blommorna och torkar till örtblandningar för doft och smak. I filmen visar jag också plock av svartvinbärsblad, trädgårdssyra och tipsar om ett ramslöksmör till sommarens grill.
Idag röjde jag av sparrisrabatten från löv och där var ett
helt gäng på väg upp. Två stackare hade nått tillräcklig höjd för att skördas.
Jamen, det är ju ändå första maj idag så en liten primörförätt ska vi väl få
ihop. Jodå, humlen har skjutit upp en massa skott och de får åka med som
sparris.
Maskrosknopparna ligger och trycker nere i bladrosetten. Det är då de är perfekta att plocka och steka lite lätt. Man tar bort de gröna blad som omsluter knoppen längst ned för de ger lite beska.
maskrosknoppar
Sedan mixar jag ramslöksblad med rapsolja, lite citron, dragonvinäger,
salt och peppar.
Gårdagens rest av matvete får vara basen. Steker snabbt ihop sparris, humleskott och maskrosknoppar i olja med lite salt och peppar. Ringlar över ramslöksoljan och hyvlar parmesan över. En värdig förstamajrätt om jag får säga det själv.
Nu
lyser de små knallgula vår- solarna bjärt mot de bruna, döda gräset. De vill
verkligen synas. När blommorna försvinner kommer de stora bladen upp. Det gav
upphov till namnet ”filius ante padre” sonen innan fadern. Bladen såldes förr på apoteken och användes
som dekokt mot hosta. Enligt
Linné (1755) användes bladen som tobak, en metod mot
hosta och astma som hade omtalats redan av Plinius d.ä. (romersk
naturhistoriker född år 23 e.kr) Släktnamnet
Tussilago, beskrivet av Linné härstammar från latinets tussis, som betyder
”hosta” och ago, en böjningsform av agere, som betyder
”fördriva”. Den kallades hosthäva i folkmun och det kan vara det som
har omvänts till dagens namn hästhov. Det kan även bero på att bladens form
påminner om en hästhov. Bladen har dock visat sig innehålla ett ämne som kan
skada levern så det kan inte rekommenderas i apoteket längre.
Jag
ville naturligtvis ha tussilago i min rabatt med förkylningsörter. Det var
ingen bra idé. Vilka rötter de utvecklar illa kvickt! Jag tänkte bara på de små
söta blommorna och inte de enorma bladen som kom upp överallt. Gör inte om mitt
misstag. Det tog ganska många år att bli av med rötterna.
Källor
Den virtuella floran och wikipedia och egna erfarenheter.
Nu är det vårdagsjämning. Det betyder att ljuset har vunnit över mörkret. Idag har vi varit i trädgården och slitit tungt och helt plötsligt tog alla kraft slut i mig. Jag måste nog gå in och vila lite sa jag till maken. När jag kom in såg jag att klockan redan var sex! De snabba ändringarna i ljustimmarna är svåra att hänga med i. Nåväl.
Det har varit kallt fram till nu och jag skördar fortfarande jordärtskockor. Nu blir det dock sista helgen eftersom ljuset och en begynnande värme gör att de börjar gro igen. Storskörd alltså. Koka och frysa in. Men man kan ju inte ha hur mkt soppa som helst. Så nu gör jag stora lass med gnocchi och fryser in. Jag kommer dela med mig av receptet så fler kan njuta av detta goda fenomen. Gnocchi är egentligen kokt potatis som mosas ihop med mjöl och ägg till en pastaliknande deg och kokas sedan. Detta är samma sak fast man byter ut potatisen med jordärtskocka. Eftersom jag nu ska tömma alla torkade nässlor så slänger jag i en näve av dessa också. Nu kör vi:
Koka ca 1 kg jordärtskockor. Jag kokar med skal på och skalar efteråt men man kan skala innan också. Jag mixar de kokta jordärtskockorna så de blir finfördelade. Sedan blandar jag 5-6 dl durumvetemjöl med smeten på ett bakbord. Detta moment är kletigt och jobbigt tycker jag. Jag gillar inte alls kletiga degar. Nåväl. när degen är hyfsat smidig lägger jag i två äggulor och jobbar in dem tillsammans med en näve torkade nässlor (kan uteslutas)
Nu kommer vi till ett moment där mina italienska extramammor skulle fnysa högt och himla med ögonen. Man ska göra små fina runda bönformade bollar som helst ska mönstras lite så såsen fastnar. Men det går ju inte när smeten sitter fast på fingrar och alla verktyg man försökt använda för att slippa sliskig deg på fingrarna. Jag försöker men inser att det inte går. Tack och lov för Ernst! Han visade hur man helt enkelt lägger degen på en skärbräda och skär av små snuttar rakt ner i grytan. Så fiffigt och okladdigt! Det blir inte vackert men det gör inget.
burst
Så klafs ner i en gryta med fullt kokande vatten och när klimparna dyker upp till ytan så är de klara och plockas upp med hålsil. Det går på några minuter. Dessa går bra att frysa in.
Ingen större skillnad på de jag försökte rulla och de jag bara skar. Eller jo, kanske lite.
Gnocchi serveras oftast med en god tomatsås men jag tycker inte det passar så bra med jordärtskocka. Dessutom tycker jag konsistensen är för degig på gnocchi så jag vill steka dem. För att få lite krisp steker jag dem med sesamfrön i lite rapsolja. så tillsätter jag salladslök och tunnt skivad fänkål. Ett rejält lager med parmesan på detta och sedan färsk bladpersilja, lite pesto och en fräsch grönsallad till med gurka, färsk koriander och lime. Aj, aj så himla gott. Man kan ha det som det är men jag stekte lite chilimarinerad strimlad halloumi till och det var supergott.
Jag har funderat i flera år på om jag ska våga mig på att skörda sprängtickorna på min björk. De ser livsfarliga ut så man vill ju vara säker. Nu blev det av i alla fall. se filmen nedan. https://youtu.be/4yNTBvRdSTY
Blåbär, björnbär, fläderbär, aronia…ja, nu är tiden inne för mörka bär. Det är färgämnet antocyanider som gör dem så nyttiga enligt flera studier. Förutom flera hälsofrämjande egenskaper så är de proppfulla med antioxidanter o olika vitaminer. Ut och plocka i det vilda! Här kommer en liten film om vad jag och hunden Havanna hittade på en promenad.
Kamomill har en särskild plats i mitt örtahjärta. Den var starten till mitt örtintresse. Från 18 års ålder hade jag problem med magkatarr och åt diverse olika mediciner. När jag efter några år började dricka kamomillte så blev det en klar förbättring. Jag lärde mig allt om denna underbara ört och började odla den för att vara säker på att få just den sort som är läkande. Kamomillen har ju också den goda egenskapen att vara rogivande. Ett härligt kvällste.
Det finns många blommor som man kan missta för kamomill. Kamomill, baldersbrå och kamomillkulla är mycket lika och kan förväxlas. Romersk kamomill är flerårig, de övriga är ettåriga örter. Romersk kamomill och kamomill har medicinska egenskaper, gatkamomill har ungefär samma medicinska verkan, medan baldersbrå inte har medicinsk verkan. Vad som är det säkraste sättet att identifiera kamomillen på är den ljuva doften. Doften beskrivs som svag äppeldoft men jag vet inte jag. Lite fruktig och sötaktig kanske. Även gatkamomillen doftar lite fruktigt. Baldersbrå har inte alls den goda doften.
Kamomillen har taniga stjälkar, dilliga blad och vita kronblad som böjer sig nedåt när de är mogna.
Gatkamomillen saknar de vita kronbladen. Knappen är mer grön än gul.
Baldersbrå
Baldersbrå har fler vita kronblad och den gula knappen är inte lika toppig. Framför allt doftar den inte som kamomillen.
Nedan finner du en kort film där jag visar skillnaden på kamomill och gatukamomill.
Vill du läsa mer om kamomill så gå in på länken till örtasällskapets hemsida. Där finns allt man behöver veta om kamomillen.
Det är mörkt nu. Jag tror jag har sett solen i typ 4 timmar sedan i höstas. Så känns det i alla fall. Avsaknad av solen gör oss trötta och ibland håglösa. Vi vistas mer inomhus tillsammans och virus och bakterier kan sprida sig. Denna blogg kommer att handla om örter som används för att motverka detta. Men huvudnumret är fläderbäret!
Dags att dyka ner i frysen och hämta upp sommarens krafter förpackade i färgglada bär. Fläderbäret är verkligen sprängfyllt med färg! Både händer och kök suger åt sig den mörkröda färgen direkt. Bäret är inte gott att äta direkt från busken utan ska tillagas. Det kan tom framkalla diaré om man äter det direkt i stora mängder. Även tillagat är det lite laxerande, men även urindrivande och svettdrivande. Det är dock i mer koncentrerad form och det är också så det har använts medicinskt. Fläderbär innehåller dessutom bl.a rikligt med c-vitamin, kalcium, zink och folat och antioxidanter. Därför klassas fläderbär som ett preparat mot förkylning inom alternativmedicinen. I slutet av bloggen får du recept på ett fläderbärssirap som intas när förkylningen börjar kännas.
Bären från äkta fläder är svarta när de är mogna. Den falska flädern har röda bär och ska inte ätas.
Jag tycker att det blir lite sötare om det får ligga i frysen innan man tillagar det. Det kan även upplevas strävt så om man ska ha det som saft kan man blanda i några andra bär för att lätta upp det. I min sirap mot förkylning så blandar jag i timjan som är antibakteriell och mot hosta. Smakmässigt blev det en perfekt matchning så jag tar lite timjan även i saften. Lite citron gör också att strävheten upplevs lättare. Det finns massor av recept på saft på nätet. Jag provade även att göra sorbet och servera tillsammans med fläderblomsorbet. Helt ok men kanske inte någon favorit. Fräsch mustig smak mot fläderblomssaftens lättare smak. En kula vaniljglass till hade nog lättat upp det istället för grädde.
Fläderbärssaft
Sorbet av fläderblom och fläderbär
Recept för fläderbärsirap: 2 dl fläderbär och 4 kvistar timjan eller 2 msk torkad läggs i 1 liter kallt vatten. Låt koka upp. Sänk värmen och låt sjuda under lock i 1 timme. Då ska vätskan har reducerats till en tredjedel. Sila bort bären genom en finmaskig sil och låt rinna av ordentligt. Häll tillbaka vätska i kastrullen, värm upp och tillsätt 3 dl rårörsocker eller honung. Rör tills sockret har löst upp sig. Låt blandningen svalna och häll sedan upp den i mörk glasflaska och förslut ordentligt. Tack vara sockret håller det länge om du har det i kylskåpet.
För att piggna till finns det många örter som använts för det. Här är några av dem:
Ginseng -är en rot som använts i Kina och Korea i tusentals år för dess uppiggande verkan vid trötthet. Under senare årtionden har ginseng blivit populär även i väst, sedan västerländska studier bekräftat en uppiggande effekt och ökning av den mentala prestationsfömågan. Den används också för att hålla immunförsvaret starkt. Det sägs också att gingseng kan bidra till att man känner sig mer alert och lustfylld.
Schisandra ( fjärilsranka) är ett bär som i studier visat sig ha en starkt skyddande effekt på hjärtat, kärlsystemet och lungorna. Schisandra används framförallt för att minska fysisk trötthet, öka uthålligheten och snabba på återhämtningen. I Kina används schisandra framförallt för att ge ökad energi, ork och för att bevara och skydda organen. Det sägs även öka den sexuella förmågan, framförallt hos män.
Rosenrot – (Rhodiola rosea) är en art i familjen fetbladsväxter. Växer i kalla länder såsom Sibirien, Island, Grönland och norra Skandinavien och har där, sedan urminnes tider, använts som medicin. Den har fått sitt namn eftersom roten luktar som rosor. Rosenrot sägs hjälpa vid trötthet och stress och höja koncentration, tålamod och känsla av glädje.
Rysk rot – (kallas även Siberisk ginseng)växer i Taiga regionen i sydöstra Ryssland, i norra Kina, i Korea och i Japan. Roten har använts traditionellt vid mental och fysiskt trötthet. Den sägs stödja kroppens stresshantering och kroppens immunförsvar m.m.
Glöm inte att försöka ta del av detta lilla ljus som finns och göra roliga saker. Det ger oss energi. Håll ut- vi går mot ljusare tider 🙂
