När jag kom ner i källaren luktade det död. En söt kvalmig doft som gjorde att det drog lite i kräkreflexen. Som tur var har jag känt den doften förut så jag förstod att det inte var någon död individ. Det är doften av dahliaknölar som håller på och förruttnar. Så det är bara att ta fram papperspåsen som jag ställt mörkt och svalt och gå igenom knöl för knöl.
Hur ser man då om de håller på att ruttna? Några är tydligt mögliga så det är inte så svårt men andra ser okey ut på ytan. Man får klämma på varje knöl för att känna efter om de är fasta och inte har något vätskande sår. De som är mjuka kan man slänga direkt. Om det dessutom kommer ut en vätska när du klämmer på dem eller de ser blöta ut, ja då är förruttnelsen igång. De som var fina tar jag bort allt ev mögel de fått på sig av de andra och låter ligga framme i rumstemperatur några dagar för att torka till sig igen och för att hålla koll på dem. Sedan åker de ner i ny ren papperspåse i källaren igen.
Sån här genomgång får man göra då och då så inte hela dahliaskörden ruttnar bort. Kanske hade det varit bättre om jag lagt dem i mull när jag tog in dem men det är för mycket meck och tar för stor plats. Jag borstar av dem så mkt jag kan, låter dem torka och lägger dem i en påse. Jag tycker att jag bara tagit de fasta friska knölarna men uppenbarligen var det inte så. Jag har en ganska stor skörd så det gör inget om 20% får slängas. Om man inte kollar till dem så finns det dock risk att allt blir dåligt. Så det är bra att de luktar så fruktansvärt illa när de inte mår bra. Så gå och lukta på dina vinterförvarade dahliaknölar så du inte mister dem.
