Salvian har växt sig enorm i sommar och alla sticklingar jag tog vid första skörden har rotat sig. Ett bra salviaår helt enkelt. Första skörden tar jag strax innan midsommar innan blomningen. Då har de en mildare smak och kan användas färska. Man kan hacka dem och blanda i smör till grillsmör eller i färskost. Jag provade även att frittera bladen och äta som snacks. Så himla gott!
Den andra skörden som jag tar nu så har Salvia en starkare och mustigare smak. Jag torkar mängder och lägger även i sprit för mina deodoranter och mot nattliga svettningar. Om detta har jag gjort ett tidigare inlägg som ni hittar här: http://efvasorter.se/2018/12/03/salvia-deo-och-rokelse/(öppnas i en ny flik)
Den torkade salvian har jag i mat och i te. I maten passar den utmärkt till all fet mat både i smak och i verkan. Den hjälper nämligen till med fettspjälkningen. Smält smör gyllenbrunt i en stekpanna och tillsätt sedan smulad salvia. Häll över kokt pasta eller färskpotatis. Mmmm så gott det är. Ihop med korvgrytor eller gräddiga såser , salsicciasåser, fläsk förhöjer den smaken på rätten och gör det där lilla extra. Men ta inte för mkt. Den tar lätt över.
Som te använder jag den för att må bra. Den innehåller en östrogenliknande ämne vilket är bra vid hormonrubbningar för oss kvinnor. Den är antispeptisk och om du tuggar på blad eller sköljer munnen med salviate så motverkar då dålig andedräkt. Man kan även skölja munnen om man känner att en inflammation i tandköttet är på gång. Men man ska inte använda det i större mängder eller för lång tid. Det kan nämligen ge förgiftningssymtom då Salvian, liksom malörten innehåller thujon.
Det finns så mycket att skriva om Salvia. Namnet kommer av latinets salvare som betyder rädda/ läka. Romarna höll den för helig och upprätthöll vissa ceremonier vid insamlandet. En specialkniv skulle användas, som inte var gjord av järn, eftersom salvia reagerar kemiskt med järnsalter. Den som plockade måste ha rena kläder, rena fötter och offra mat innan insamlandet kunde börja. Det visar ju verkligen vilken högaktad ört det var.
Den är ju dessutom väldigt vacker att ha i trädgården. Dess buskiga växtsätt gör ju att den passar bra som liten häck och den finns i olika färger dessutom. Jag tycker dock att man ska hålla sig till den vanliga grågröna när det handlar om smak. Den är godast. Som de flesta vedartade medelhavsväxter vill den ha varmt och inte stå för blött under vintern. Den tål viss torka så att ha den vid husväggen i söderläge fungerar väldigt bra.