Myntan är en gammal läkeväxt som dessutom är god att äta. Doften är uppfriskande både för kropp och själ. När myntorna börjar bilda blomtoppar är det dags för storskörd. Då passar jag på att rensa bland de som har spritt ut sig för mycket. Jag odlar myntorna i sandblandad jord så de är lätta att dra upp. De som ska vara kvar klipper jag. Allt jag skördar lägger jag en stund någonstans så smådjuren kan lämna plantan. Som vanligt plockar jag bara rena fina exemplar för bästa smak och effekt. Jag buntar dem och hänger på tork i mitt köksfönster där solen aldrig skiner in. De ska hänga torrt, luftigt och mörkt. så fort de är torra repar jag av bladen och lägger i mörk burk. Vad använder jag denna starkt doftande ört till då?
Pepparmyntan (mörkgröna blad och lila stjälk) har en stark mustig myntasmak. Den är perfekt till youghurtsåser som Raita och till te. Grönmyntorna har mer karaktär av den söta mintdoft som finns i godis. Därför kan de vara bättre till myntasocker, eller blanda med vaniljglass eller grädde till desserter.
Te på mynta är bra vid förkylning, magkatarr och väderspänningar. Mynta-te har sedan antiken dessutom ansetts fungera som afrodisakium. Om man häller teet i badvattnet eller fotbadet så får man en kylande effekt. Man kan lägga myntablad i olja och låta dra ur i några veckor. Då får man en bra olja för onda leder. Bara att gnugga ett blad mellan fingrarna och känna den uppiggande doften är ren lycka.
Odling: myntan trivs på de flesta ställen och sprider sig gärna med utlöpare. Om man vill begränsa dem så sätt i pallkragar eller hinkar. Om man har flera olika sorter så korsar de sig gärna. Se till att de växer en bit från varandra.
